Mitt namn är EMELIE och jag är 26år gammal och mamma till en underbar dotter som.heter isabelle på 4år. Jag var vad många kan tyckas ung när jag fick dottern min, men resan som kom med innan hon kom till kan ingen annam än jag och min x make föreställa sig, ja visst jag jag är skild med dotterns pappa sedan 1år tillbaka men vi fick 8 underbara år tillsammans och 4år som.gifta ja ibland blir inte livet riktigt som man tänkt elle hoppats på. Men varje dag är en kamp som.ensamstående förälder, en kamp som jag aldrig nånsing kunnat föreställa mig speciellt inte efterg allt vi vart med om.detta senaste året. Jag är så otroligt tacksam för alöt stöd jag får ifrån människorna runt mig varje dag och all uppmuntran har fått mig att kämpa och inte ge upp kampen att jag minsann kan jag med. Det helvete jag upplevde under mina år som.barn är en smärta jag alltid kommer att bära med mig till graven,  mrn även erfarenheten rikare hur jag ska behandla andra,  det formade mig till den männniskan jag är idag. Jag tycks ge för mycket av mig själv många gånger men ger man inget får man inget tillbaka brukar man säga. Jag brukar fundera varför min mamma hade så otur i kärlek och varför hon lyckadrs bli ensamstående med oss  4 tjejer som förviso inte gjorde livet lätt för henne har jag insett nu. Men mammas otur i kärlek gjorde mig mer besluten än nånsing att inte nöja mig med mindre och att vara lyhörd och ärlig. Jag önskar att folk kunde förstå att jag gör allt för min dotter och våran framtid. Jag gör allt för att vi båda ska vara lyckliga och glada, även om vissa hinder finns på vägen just nu så är jag övertygad att vi kommer att klara det precis som vi tillsammans är starkare genom.allt elände som.hänt den senaste tiden. Precis som med barndomens  lärdom så lärde jag efter detta senaste förhållandet som.nästan varade i 1år att våld inte löser problemen och att ska man ha ett förhållande att funka så måste man lära sig att kommunicera och vara ärliga och då kan man inte gå runt oxh bli ovänner sv. Jag har lärt migatt livet är skört och att man ska ta vara på varje minut som.går

jag fick nyligen diagnosen adhd efter trott ja lidit av dyseliksil men att ta till sig sådan stor grej är en dtor.omställning och något som.inte bara försvinner bara sådär...platt falö unfefär, plötsligt så ska man prova ut mediciner och gå på samtal samtidigt som man njuter av njuta av nuet hemma men jag saknar äldrevården ja saknar att ge min tid till dem.äldre men ja räcker inte längre till åt både mig själv och min dotter jag hinner inte jobba helgerna och kvällar..men dem kraven kam man inte ha inom äldrevården liksom inget jobb funkar så om man ej egen företagaee ens då liksom.... vad gör man när hela världen rasar för ens fötter för stt man liksom kommer till själv insikt???

jag är så tacksam för alla mina erfarenheter bra som.dåliga och ja visst e jag tyoiskt impulsiv även synes i texterna när.ja hoopar från rtt ämne till ett annat men jag försöker verkkigen få balans i mit liv nu

jag älskar en kille..men shyyy det e hemligt. .bara närmaste vet...en hemlis som.känns både bra och dålig att ham..låg stadie nivå ungefär men jag gilla rläget ändå just nu känns det som.bra.altenstiv för slippa masnödigt tjafds. Ja ornar fan inte försvara mig mera...

känns de rätt så käns det rätt..så enkelt är det bara

nej nu.ska ja suta slamma..kommer.säert mer.osammanhängande inlägg inom kort om ja minns at uopdatera haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

     Det är få som vet vaf pco-s är. Men ack så vanligt drt börjar bli tyvär måste jag säga....det är vatten cystor på äggstockarna som.är.som hårda ägg skal som.troligen inte mognar till som.lägger sig som.ett pärl halsband på äggstockarna och u...